Meningarnas betydelse

Om jag gillar att skriva? Jag tror det, det är inte lätt - för man väger ord och meningsbyggnader och försöker föreställa sig hur det flyter för mottagaren.
Ni vet de där braiga böckerna man läst och fascinerats över författarens sätt att beskriva saker. Man beskriver inte en gul kåk byggd år 1920 genom att rätt och slätt skriva en gul kåk byggd år 1920. Man vill väva in så mycket mer.
Jag har inte läst något skönlitterärt på ett bra tag, dock hoppas jag att jag snart får dyka in och "fastna" då det snart kommer ett lass med böcker. 
 
En av de böcker som jag har beställt är en biografi om Gösta Ekman. Jag har läst dagböckerna som Lena Nyman lämnade in i kassar till Kungliga Biblioteket. Sett Monica Z på bio. Läst och sett om Alfredson och Danielsson. Min fascination för dem kan förklaras som så att jag är genuint intresserad av den tiden de levde i, så mycket som hände. Den viktiga kulturen fick ta plats. Men å andra sidan var jag ju inte där. Det är endast min tolkning. Det tråkiga är att; när man läser om Zetterlund och Nyman ska det nämnas "för mycket dricka" och "olika karlar" men när det kommer till den manliga delen av humorgänget så är det endast arbetet som nämns. Jag kan minnas fel. Absolut. För det kan ju å andra sidan vara mina glasögon som snappar upp och minns på det sättet? Vad är vad? 
 
Önskar er en skön hemester in Swedenland!
Tar gärna emot tips på fina dagsturer.
 
Sköt om dig!
/Emma 
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: 60-talet, Bok, Böcker, Filosoferande, Gösta Ekman, Kultur, Lena Nyman, Monica Zetterlund, Nostalgi, Skriva
#1 - - Margareta:

En som är duktig på att hantera språket är debutanten Stina Jackson. Har nyligen läst Silvervägen och Ödesmark. Rekommenderas. Finns här om du vill låna.

#2 - - Emma:

Toppen! Lånar gärna! Behöver även göra omlån på två jag redan har...livet kommer emellan ibland ; )